Idag krockade mamma och jag med en älg. Den var jättestor! Först sprang den längst med bilden och sen sprang den in framför bilen och la sig över huven. Lixom, hade de varit jag som var älgen så hade jag inte sprungit mot det som skrämmer mig, utan bort ifrån. Idiotälg.

Redan när jag såg älgen så förstod jag att vi skulle krocka så jag blev inte speciellt rädd utan förberedde mig mer för krocken. Tänkte "men va fan, jag orkar inte skada mig" allt började gå i slowmotion och jag tänkte att jag skulle skydda mig för krocken så mycket som möjligt, satte upp händerna framför ansiktet och spände benen så jag inte skulle flyga frammåt. När älgen träffade bilen kändes det knapt någon duns, kändes inte alls som vi krockade egentligen som om vi bromsade snabbt bara. Här blundade jag bara så jag såg varken när älgen landade på framrutan eller när den gled av och sprang iväg ut i skogen igen.

Nu i efterhand när jag vet att jag inte skadade mig alls, så ångrar jag nästan lite att jag satte upp händerna framför ansiktet. Hade velat se älgen, hur det såg ut... det är ju lixom en upplevelse som hade fått mig att kanske köra bil lugnt i framtiden. (dock körde mamma skitsakta 40-50 max)

Hur som hellst så var det inte alls som jag trodde det skulle vara! Det var lite intressant!