Var till akuten inatt runt klockan 12-01. Mitt häjrta har löpt amok nu i tre dagar, Martin har tagit pulsen på mig flera gånger och har haft cirka 120 i vilopuls (man ska ha runt 60-70 i vilopuls som 18åring enligt internet)

Vi kom in till akuten, och så tog två jättesnälla sjuksköterskor hand om mig. Fick ligga på en brits medan de gjorde hur många undersökningar som hellst samtidigt på mig, gjorde EKG, blodtryck, fick en tuss uppkörd i näsan som mäter andetag och blodtryck och blodprov det va dem jag mins.Sen gick dom till labbet med mitt blod och efter en stud kom det in en doktor, jag fick berätta om allt från början, hur mitt hjärta slagit i tre dagar, har pratat med sjukvårdsupplysningen, svimningskänslor när jag står upp, kanske är stressad, går på diet, hostat slem osvosvosv. Hon lyssnade på mitt hjärta och på mina lungor med ett stetoskop och allt lät finemang, alla prover visade bara posetiva saker, mitt hjärta slog inte konstigt så det var inget fel på hjätat, blodet visade inga bakterier, men man kan inte se om man har nått virus i kroppen så kan fortfarande vara något sånt. hade bra blodtryck och EKG visade att jag hade 97 slag på en minut i vilopuls. Det är inte livshotande men de var ju för mycket, så jag skulle åka hem igen och avvakta. Blir det värre så ska jag återkomma till akuten och om det fortsätter i de här barnonra så ska jag till vårdcentralen och få en dosa som jag ska gå med under ett dygn som mäter hjärtrytmen... 

Just nu är min puls fortfarande för snabbt, så får se vart det här leder...! Blir soffliggande tills vidare :(

Efter två dagars städning och ihopplockning verkar det som att min lägenhet i stort får plats i 6 stycken kartonger, då är inte möbler/instrument inräknat!

Hittade det här halsbandet när jag gick igenom vilka smycken jag tycker är värdefulla för mig och vilka jag kan lägga undan. Det är mitt födelsehjärta, ett litet guldhjärta med "Amanda" ingraverat i det! Älskar det!

Har filat lite på ett nyårslöfte, och förutom att hålla mig till dieten så funderar jag på nått

jag hatar att bara sitta inne och inte göra någonting, måste ta upp kontakter och hitta på saker. Har blivit en soffpotatis för 17 gubbar!

(bild som Martin tog i sommras när vi fiskade med Jonna och Tobbe :) )

Sitter i min ensamhet och tittar på Hm:s onlineshop på lite kläder jag skulle vilja köpa! Det mesta är på rean nu så får nog skynda mig o haffa innan någon annan gör det ;)

En mysig men ändå snygg stil!

Att vara ledig idag var verkligen välbehövt! Fest i lördagsdå jag nästan drack en hel 70is på loppet av en halvtimme villket resulterade i att jag kräktes från 10-02 då somnade jag het utmattad och vaknade sen 8 på morgonen och kräktes lite till. Så gårdagen bestod mest till att försöka att inte kräkas mera!

-

Just nu sitter jag och laddar hem, tillbaka till Vintergatan... minns att den serien var JÄTTEBRA och JÄTTELÄSKIG och JÄTTESPÄNNANDE så vi får vällan se om jag håller med den förflutna Amanda sen då!

 

och bara för att jag är så sjukt jävla bitter idag så ska jag berätta en sak som jag SKARPT ogillar... när folk, på skämt eller på riktigt, håller på å säger saker om en som verkligen inte stämmer som man blir irriterad över... som idag sa några klasskompisar "kan verkligen se dig med en läderpiska" (alltså sexsnack) och det där kom bara så där från ingenstans... och jag blev till ett frågeecken och sa någonting i stil med at dem inte vet ett piss om mig varpå en av dem svarade at han kunde tänka sig mig i den situationen bara för att jag gillade att bli naffsad lite på halsen för sisådär aslänge sedan.... å att bli naffsad på halsen, som jag tror är något som många gillar, är sjukt långt bort ifrån att göra nått så kinky som att snärta folk med läderpiskor.... kändes i alla fall inte alls bra att de tros sånt snusk om mig... och varför ska folk ens spekulera i vad jag gillar för typ av sex, det är väl min ensak?

Och nu kanske ni tycker att jag överreagerar villket jag säkert gör också MEN det är denna typen av skämt, eller vad 17 nu folk gör, som dyker upp hejvillt och jag är så sjukt trött på att folk ser mig som emo, sexmonster, player, slampig osv... när folk egentligen ine har en aning om vem jag är och bara får för sig saker ur, vad det verkar som, tomma intet.

SÅÅÅÅÅ gud vad skönt att få det där ur mig.

 

har nu i två år försökt passa in för jag trott att jag vart som dem, anpassat mig. Försökt vara någon jag inte är... Så mycket har hänt i sommar som fått mig att inse att jag inte är ett dugg lik dem... inte på nått sätt alls... är nästan sugen på att byta skola... till någonstans där jag känner att jag passar in...

Jag och Ebba är sams igen, hon och Albin och Louise är folk som aldrig har dömt mig, har alltid kunnat vara mig själv och de har alltid frågat mig om jag vill hänga med på grejor/om vi ska göra saker tsm... Har inte varit så att jag får komma krypande å fråga om jag får vara med å leka... (så farligt är inte det jag pratar om nu... men de känns ändå på nått vis så hopplöst ändå)

Jag vill inte vara bunden i tankar om att jag måste klä mig snyggt varje dag/sminka mig visst vill man väl vara fin... men jag är fan bara en helt vanlig jävla medelklassare och visst svider det lite att inte vara en översittare som man allt för gärna skulle vilja vara... men jag är alldelles för snäll och omtänksam och fattig och otillräcklig för att nå upp dit där jag skulle villja vara...Fast nu på senare tid vill jag inte ens vara där uppe... jag vill vara med de som tycker om mig på riktigt, göra saker som intresserar mig, så småningom hellre skapa en fin familj fylld med kärlek istället för att göra någon form av storslagen karriär och skaffa barn när jag är 40.

Idag är en av de där dagarna när man ligger på botten, känner mig ful, äcklig, tjock, otillräcklig, vill inte...

till råga på allt har jag fått någon slags åldersnojja... det känns som bara dagarna flyger iväg och jag får aldrig någonting gjort. får ångest på kvällarna för att jag vet att jag snart kommer somna å då är den dagen över, och när jag vaknar måste jag kravla mig upp för att genomlida en till dag som går all för snabbt för att sedan gå och lägga mig och sova igen för att sedan gå upp igen och så händer allting om och om och om och om och om igen. JAvla cppisshelvetesjävlakukfittaäckel.

En fin ljusglimt är i allafall M ♥

Igår la Louise upp en bild på mig och henne på facebook, varpå en väldigt mogen kille kommenterade "fula". Jag hade kännt mig fin hela dagen och Martin hade egoboostat mig hela kvällen med komplimanger, när jag senare på kvällen såg kommentaren ramlade jag pladask i backen... jag har inte blivit kallad ful på flera år och trodde inte att någon skulle våga yttra sig om den hade den åsikten heller... men tydligen. Jag kände mig i alla fall oändligt ful, fulare än de där bilderna på mig från när jag var yngre. Min fina pojkvän skrev iaf en kommentar å frågade vad fan han menade med att vi var fula varpå den där andra tog bort kommentaren villket kändes otroligt skönt.

Ingen borde få höra att den är ful, förstår inte hur man ens kan säga det till någon...

Hade en jätteintressant Hälsopedagogiks-lektion idag! Hälsa behöver inte alls vara vikt, vad man äter osv... villket jag väl till viss del visste men hade inte någon stor koll. Ordet hälsa får mig att tänka på ens välefinnande,alltså hur man mår. Och det kan vara både psykiskt, fysiskt och socialt, alltså känslor och sånt, kroppen och umgänge osv.

Vi pratade också om att man inte ska stressa i sig maten, och jag har aldrig vetat VARFÖR man inte ska stressa i sig maten. Jag har bara vetat att det inte är bra. Anledningen är då att om man äter långsamt så känner magsäcken när den är mätt och skickar då signaler upp till hjärnan som gör att man känner mätnad, och stressar man i sig maten så hinner inte magen "känna efter" och man kan då äta flera portioner innan man känner den där mättnaden.

En sak som jag såg på tv igår var att många känner sig klar när tallriken är tom, alltså sitter tillfredställesen inte när man känner själva mättnaden utan när man ätit upp på tallriken någonting som man föds upp till att tycka eftersom många föräldrar printar in i skallen på sina barn att de inte får gå från bordet förens tallriken är tom.

Jag tänkte alltså nu på lunchen att jag skulle ta och testa att äta så sakta jag kunde och försöka känna efter när jag kände mig mätt, och mättnaden kom efter kanske 1/3 av tallriken då jag faktiskt nästan inte fick i mig mer.

Det var lite intressant tycke jag.

 

En kompis sa till mig idag att det inte var bra att jag umgås så mycket med Martin (min pojkvän) att det förstör förhållandet, att man måste sakna varandra lite å... helt ärligt förstod jag inte ett skit av det där... Hej jag är jättekär och lycklig och trivs nått enormt av att vara med honom så mycket som det går, jag tröttnar inte ett dugg på honom... hur förstör det då vårat förhållande... ??? Folk som är gifta och har varit de i 20 år... dom bor väl oftast med varandra, förstör det deras förhållande? Dom träffas ju VERKLIGEN 24/7 ....

hmmm jag tänker i alla fall fortsätta umgås med min lilla sötis, helt orädd, för jag är helt säker på att det inte kommer förstöra någonting. ♥

 

Det är så kul att hitta gamla bilder, tänka "WHAT DA FAKKKKKK?!" liksom, hur såg jag ut hahah! Man hade ju otroligt bra smak, lol! Hahaha fick mig en liten egoboost! Från och med nu, varje dag jag känner mig ful, ska jag minnas de här bilderna och känna att "nja, så ful är jag väl inte ändå! " Avslutar med en nutid snygg bilder längst unders, som jämförelse på hur mkt snyggare jag är nu, egoBOOOOOOOOST! 

.

.

 

 

 

 

Just nu är mitt liv alldelles förträfligt underbart perfekt. :)

Lite glada gamla bilder!

usch, drömde att jag åkte bil jättefort i stockholm, de var inte jag som körde... han som körde bara gasade och gasade och tappade tillslut kontrollen och vi körde in i ett betongstaket. Han som körde hade inte bilbälte men det hade jag ochnär jag tittade till vänster så såg jag att han var helt borta (hade väl antagligen alltså flygit ur bilen i krachen) så känner jag hur det svider till i mitt vänsterben och jag tittar och har ett stort köttsår en decimeter under knäskålen. Jag tar upp mbilen och ska panikslagen ringa 112 men det går inte, och plötsligt sitter jag i en soffa och jag har fått en minneslucka efter krocken och fram tills dess. Jag ställer mig upp och stapplar ut ur rummet och förösker ringa Martin som inte svarar... senvaknar jag av att larmet ringer och är överlycklig för att de bara var en dröm och att sötnosen ligger där bredvid mig ♥