Haft den konstigaste morognen nu... Vaknade klockan nio och Martin skulle fortsätta sova så jag gick upp och åt havregrynsgröt. Efter det kändejag hur en stor klump av irritation börja brumma inom mig och jag har ingen aning vart de kom ifrån. När Martin klev upp ur sängen gick jag och la mig igen ochblev bara surare och surare, Martin frågade va det var för fel men jag svarade inte. Jag började dampa på sms till Louise och blev bara mer och mer irriterad. När Martin väl skulle gå byttes all irritation mot någon konstig ångestkänsla och jag kände hur jag snart skulle brista ut i tårar men försökte dölja det och grina när Martin väl gått. När jag hör hur han stänger dörren så släpper jag lös tårarna. Martin kommer in igen och ska hämta nått tror jag... jag går upp och kramar honom och börjar gråta ännumer. Han frågar om jag är ledsen och jag svarar snyfftande "ja". så kramar han om mig och tröstar. Efter någon minut inser jag att jag inte kan hålla kvar honom, han måste ju till jobbet, så jag säger att han ska gå och när han gått ringer jag upp Lousie och storböar inför henne å. Så hon kommer hit och tröstar mig.

Det här är alltså så sjukt konstigt då jag ALDRIG grinar inför folk... typ mamma då men brukar inte ens grina inför Louise som känner mig bättre än bäst....