Har idag blottat mig själv.

Skulle hålla tal i Svenska C och jag visste inte alls vad jag skulle hålla tal om, det skulle antingen vara argumenterande, informerande eller nått annat. Hade väl funderat på om jag skulle berätta nått om mig själv, så som de flesta hade gjort. Efter många om och men och återvändsgränder och ångranden och ombörjningar i mitt huvud bestämde jag mig. Jag skulle berätta om mina föräldrars skilsmässa och hur den gjorde mig deprimerad, hur ingen såg det förutom min dåvarande mentor och hur jag fick ätstörningar och hur jag senare tog mig ur allt men fortfarande har ärrbildningar på min själ. Hur mitt X skämtade om min kropp, att han hellre sov på soffan än i sängen med mig (efter att han självklart fått ligga med mig) hur jag åter fann hoppet om att jag duger och sakta men säkert jobbat mig fram tills där jag är idag. Hur min älskling egoboostat mig upp flera trappsteg och hur jag faktiskt idag känner mig lycklig och fin!

Det var riktigt jobbigt att lämna ut sig på det viset men jag kände att jag ville och att tiden var inne att "komma ut" lite med det. Jag darrade nog genom hela talet och jag fick stanna några gånger och andas för att inte brista i gråt. Det var ritkigt skönt att berätta om det för fler än Louise och Martin, en sten har lossnat från mitt bröst och jag känner mig stolt och väldigt modig!

J a g  ä r  s t a r k ♥