Igår la Louise upp en bild på mig och henne på facebook, varpå en väldigt mogen kille kommenterade "fula". Jag hade kännt mig fin hela dagen och Martin hade egoboostat mig hela kvällen med komplimanger, när jag senare på kvällen såg kommentaren ramlade jag pladask i backen... jag har inte blivit kallad ful på flera år och trodde inte att någon skulle våga yttra sig om den hade den åsikten heller... men tydligen. Jag kände mig i alla fall oändligt ful, fulare än de där bilderna på mig från när jag var yngre. Min fina pojkvän skrev iaf en kommentar å frågade vad fan han menade med att vi var fula varpå den där andra tog bort kommentaren villket kändes otroligt skönt.

Ingen borde få höra att den är ful, förstår inte hur man ens kan säga det till någon...

Haft den konstigaste morognen nu... Vaknade klockan nio och Martin skulle fortsätta sova så jag gick upp och åt havregrynsgröt. Efter det kändejag hur en stor klump av irritation börja brumma inom mig och jag har ingen aning vart de kom ifrån. När Martin klev upp ur sängen gick jag och la mig igen ochblev bara surare och surare, Martin frågade va det var för fel men jag svarade inte. Jag började dampa på sms till Louise och blev bara mer och mer irriterad. När Martin väl skulle gå byttes all irritation mot någon konstig ångestkänsla och jag kände hur jag snart skulle brista ut i tårar men försökte dölja det och grina när Martin väl gått. När jag hör hur han stänger dörren så släpper jag lös tårarna. Martin kommer in igen och ska hämta nått tror jag... jag går upp och kramar honom och börjar gråta ännumer. Han frågar om jag är ledsen och jag svarar snyfftande "ja". så kramar han om mig och tröstar. Efter någon minut inser jag att jag inte kan hålla kvar honom, han måste ju till jobbet, så jag säger att han ska gå och när han gått ringer jag upp Lousie och storböar inför henne å. Så hon kommer hit och tröstar mig.

Det här är alltså så sjukt konstigt då jag ALDRIG grinar inför folk... typ mamma då men brukar inte ens grina inför Louise som känner mig bättre än bäst....

En kompis sa till mig idag att det inte var bra att jag umgås så mycket med Martin (min pojkvän) att det förstör förhållandet, att man måste sakna varandra lite å... helt ärligt förstod jag inte ett skit av det där... Hej jag är jättekär och lycklig och trivs nått enormt av att vara med honom så mycket som det går, jag tröttnar inte ett dugg på honom... hur förstör det då vårat förhållande... ??? Folk som är gifta och har varit de i 20 år... dom bor väl oftast med varandra, förstör det deras förhållande? Dom träffas ju VERKLIGEN 24/7 ....

hmmm jag tänker i alla fall fortsätta umgås med min lilla sötis, helt orädd, för jag är helt säker på att det inte kommer förstöra någonting. ♥

Sitter och tittar på tv, på bar gärning heter programmet och jag blev så sjukt berörd. Programmet handlar om att man in public spelar upp en sketch tex, två homosexuella sitter och hånglar på ett café och en kille vid ett annat bort sitter och säger åt dem å sluta och att de är äckliga och så ser man hur folket runt omkring reagerar, om de säger till osv. sen interviuas de efteråt och får förklara varför de ingrep och vad de tänkte.

Sketchen jag reagerade så mycket på var när dom spelade upp mobbingsenario i en park, dom puttades jättemkt och sa elaka saker till slut var de en kvinna som ingrep, gick fram och sa åt dem, frågade efter namn och sa att hon tänkte ringa polisen osvosv... jag blev så hemskt glad att hon gjorde det och fick konstiga nostalgikänslor då folk har varit taskiga mot mig miljontals gånger under min uppväxt, kände hur ögonen blev tårögda och kände typ "varför har ingen gjort så där när jag har varit utsatt, så ska jag göra om jag ser någonting i framtiden"

Mobbing är inte okey PUNKT.

 

usch, drömde att jag åkte bil jättefort i stockholm, de var inte jag som körde... han som körde bara gasade och gasade och tappade tillslut kontrollen och vi körde in i ett betongstaket. Han som körde hade inte bilbälte men det hade jag ochnär jag tittade till vänster så såg jag att han var helt borta (hade väl antagligen alltså flygit ur bilen i krachen) så känner jag hur det svider till i mitt vänsterben och jag tittar och har ett stort köttsår en decimeter under knäskålen. Jag tar upp mbilen och ska panikslagen ringa 112 men det går inte, och plötsligt sitter jag i en soffa och jag har fått en minneslucka efter krocken och fram tills dess. Jag ställer mig upp och stapplar ut ur rummet och förösker ringa Martin som inte svarar... senvaknar jag av att larmet ringer och är överlycklig för att de bara var en dröm och att sötnosen ligger där bredvid mig ♥

självklart har jag glömt överförings-sladden till kameran hemma hos Martin... så jag kan inte ladda upp bilder på det underbart goda sylta å rödbetssallad jag nyss åt! Planer för kvällen är mys, vindruvor och öppelburgare som jag blev tippsad om på en trevlig blogg http://enugglaimossen.blogg.se/ som jag tycker folk borde gå in och läsa på!

Det är äpple, banan och jordnötsmör! på hennes blogg finns bild tills vidare!

bilder på mig från innan ögonlocksoperatinen, jag fick förresten brev om att komma tillbaka till lassarettet där dem ska titta hur de har gått och då ska jag banne mig säga att jag då inte är nöjd !

ha en trevlig kväll ☺

 

Dagens V I K T I G A S T E är att dra ner till Hemkp och söka APU-plats (villket i stort sett är samma sak som prao) Om jag inte får APU där så vette 17 vad jag gör... man skulle ha fixat APUplats innan sommarlovet började och seg som jag är så har jag inte gjort det, även om tankarna varit där några gånger!

Men nu börjar skolan på Måndag och paniken börjar hinna ikapp mig, fan att jag jämt väntar rill sista sekunden!

---

MGMT – Electric Feel

Ny favoritlåt!